hem | Anna Holmgren | företaget | rehab & friskvård | utbildning | produkter | artiklar | länkar | gästbok | kontakt & bokning

Artiklar

Artiklar
- Hälsopysslaom din vovve
- Artros patienten Knutte
Publicerat i Läkemedelstidningen

Annas Funderingar
- Lek eller inte lek
- Patellaluxation

Patientberättelser

Artros
- Cindy
- Nikita
- Simbad

Diskbrock
- Gullviva

Fraktur
- Vimla

Höftled
- Loke
- Berta

Knä
- Lady
- Nellie
- Lina
- Peppe
- Cindy

Ledproblem
- Balzac

Osteochondros
- Keiko
- Querida

Partella luxation
- Beauty

Pålagringar
- Tobias
- Molle

Spondylos
- Kajsa
- Sinbad

Stelhet
- Tobias

Övrigt
- Gullviva

Gullviva

 

Min älskade Gullviva, en långhårig dvärgtax  född i Roslagen, kom att få diskbrock. Det tog ett par dagar innan jag förstod att anpassa mig till en för mig helt ny situation. Efter undersökning hos hennes lokala veterinär och med recept på tabletter ad hoc så inträffade det ”övedrjävliga”, rena skräcken: Gullviva kunde inte gå.

Med M/S Jupiter och min mors bil befann vi oss några timmar senare i Strömsholm. Min familj hade dessförinnan googlat en hel del om diskbrock, och kom att finna de namn som jag sedemera kom att slå upp: Susanne Åkerblom och Ole Frykman.
Susanne Åkerblom sedemera kom att vara den som de facto opererade Gullviva. En väldans trevlig person!

Voffsingen  blev kvar nästan en vecka. Var dag, vid en viss tid, väntade jag på samtalet ifrån Strömsholm. Rena rama skräcken, när jag tänker efter. Vad hemskt!

Jag hämtade en tagen Gullviva (Pax Rödlöga) samma dag som resten av min humanoida familj (den tvåbenta) var på Cirkus i Stockholm och såg Christer Lindarv. Bord hade blivit bokade långt i förväg. Min ”lucka” fylldes av en barndomskamrat.

Ett antal kilometer ifrån Strömsholm hittar jag ett ställe där det kändes säkert att stanna bilen, dvs å en mack. Jag var tvungen att stanna, då tårarna rann i floder: först nu kom jag att inse vilken tur jag hade, som inte förlorat min livs kärlek, dvs Gullviva. Jag minns också väl det kvinliga biträde som vägrade ge vovven vatten om jag inte tog en expresso för att betala för papperskoppen.

Väl hemma kom vi i kontakt med den empatiska Anna Holmgren.

Gullviva kom att simma femtontalet gånger, med råd och stöd, från inte minst Lotta och Lena, och jag såg till att min underbara hund finge simma de längder hon behövde i min hundvänliga pool, dvs i en pool som har trappa.

Gullviva kom att få sitt simborgarmärke, signerat av Arninge Djurkliniks tre protagonister, Anna, Lotta och Lena.

Vem är då Gullviva? Jo, när man går in igenom Arninge Djurkliniks dörrar och tittar till babord (vänster), så ser man henne inramad med sin flytväst, mot grå bakgrund. Vid tvekan, fråga personalen!

Sist men inte minst, så har jag använt ”NOSAFONEN”(1), som jag kallar den, denna massagepryl som Gullviva älskar! Anna har visat mig hur det går till, medelst en lunta som bara den mest djurälskande personen kan åstadkomma.

Gullviva mår bra, och jag med henne, så

Tack till Er alla!

Gullvivas husse, alias David Fristedt

PS: Gullvivas Simborgarmärke är inramat i mahogny, det träslag som matchar hennes päls.

1: Nosafonen kallar jag en massageprodukt som rimmar. Hör med Anna!

.