Icon depicting calendar

Boka
tid

Keiko - Osteochondros

Sommaren 2003 blev min blandrashund (schäfer, rottweiler och labrador) Keiko halt. Det blev ett veterinär besök tyvärr utan något vidare resultat då vi fick rimadyl och sedan fick vi åka hem. När det smärtstillande var slut kom hältan tillbaka.

Tillbaka till veterinären som då skickade oss vidare till en annan veterinär som hade tillgång till röntgen. Där röntgades hela hunden igenom, jag minns dom där jobbiga minutrarna som gick innan vi fick reda på vad felet var. Keiko var bara drygt ett år gamal då. Diagnosen var Osteochondros i vänster bogled. Tyvärr (får jag säga så här i efter hand) blev vi hemskickade igen med smärtstillande och en vag förklaring om vad skadan innebar.

Under tiden allt detta hände gick jag en kurs på Hundkuranten, för Ewa Bergfast och hon hänvisdae mig vidare till Anna Holmgren, som förklarade mer ingående vad skadan innebar och att man även kunde operera det och slussade mig vidare till Strömsholms djursjukhus.

Efter ett besök där blev det en tid bokad för operation, så blev han opererad. Tiden efter operationen var rätt jobbig p ga att vi första veckan endast gå promenader på fem minuter sedan ökade promenaderna med fem minuter för varje vecka. Keiko blev väldigt rastlös, som tur var hade vi Hundkuranten, för det visade sig att min hund var (är) fullkomligt tokig i att simma. Kunde jag fråga honom skulle han nog säga att det är det bästa som kommit med rehabiliteringen.

Vid återbesöket hos veterinären på Strömsholm visade det sig att han behövdes opereras i höger bogled också, det var ganska tungt då jag var tvungen att finansiera operationen själv utan försäkringsbolagets hjälp, då jag fått reservation på just bogleden. Men det är fruktansvärt lätt att få i hop pengar när det väl gäller. I alla fall, tre månader senare var det daxs för operation nr två. det visade det sig att leden var så pass illa däran att jag fick komma tillbaka två veckor senare för en ny operation i höger bog. Under dessa två veckor var Keiko tvungen att var väldigt lugn och stilla (och hur talar man om det för en levnads glad liten kille.) Så detta innebar att han inte heller fick simma och jag vill lova att dom veckorna gick långsamt. Så var vi tillbaka på ruta ett igen med fem minuters promenader. (I skrivandets stund är vi uppe i hela trettio minuter).

Trots alla dessa turer så har han hela tiden varit så otroligt glad och positiv, vilket har varit jätte viktigt för mig. Nu simmar vi två gånger i veckan och både han och jag tycker att det är lika roligt varje gång. Jag i klädd i regnställ och Keiko i flytväst med sin bästa leksak. Nu är det snart daxs för min lilla kille att få vara lös och busa igen, för tro mig det finns mycket spring i dom benen lagrat under dessa månader av konvalecens.

Jag skulle vilja passa på att tacka både Anna och Camilla för att ni har gett både mig och Keiko hopp och hela tiden varit ett toppen stöd och alltid varit tillgängliga att svara på alla mina frågor. Utan er vet jag inte hur det hade gått. Ett STORT tack till Hundkuranten!

Matte, Lotta Moll med Keiko